€

Den svenska kronan har fallit stadigt sedan slutet av sextiotalet. I vår nostalgiska värd med röda stugor och vita knutar är det få som har förstått att vi blir fattigare, helt i onödan.

Kronan tog ordentligt med stryk på tisdagen: Euron kostar nu 11:41 och dollarn 8:98. Kronfallet var helt förutsebar och jag kan inte annat än konstatera att det svider fler än bara våra EMU nej-röstare. Det förvånar inte att ingen i den övriga världen vill ha kronor. De Svenska exportfirmorna tycker om den låga kronkursen men sitt kapital har de i Euro. Ett land som har en svag valuta kan inte ha lägre räntor än länder med en stark valuta utan att det blir konsekvenser. Riksbanken kan inte sänka räntan under 0 % och därför blir det sista medlet kvar: att medvetet sänka kronans värde. Särskilt svårt är det inte, det enda som krävs är att Yngve eller någon kommer ut och säger: ”Nu betalar vi 14 SEK för 1 €”.

DN skriver idag att den fallande kronan stjälper svenska studenter. Som vanligt är den moderna svenska debatten av en begränsad bandbredd. Reaktionerna på nätet visar att vi hellre riktar ilskan mot CSN än att fråga oss varför vi röstade nej till EMU.