mona sahlin

Erik Wahlin och Affärsvärlden står för årets kanske mest objektiva och insiktsfulla artikel om gänget bakom Koenigsegg Group. Sanningen är inte ljuv, den svider. Att Koenigsegg Group var otillförlitliga och saknade både kapital och förmåga: "affären handlade om att få loss så mycket skattepengar som möjligt. Var regeringen beredd att garantera lån? Fyra miljarder kronor eller sju miljarder? Genom att skickligt utnyttja naiva medier och en förhoppningsfull Saab-ledning försatte gruppen politikerna i en utpressningssituation, pressade att riskera skattepengar mot det förtäckta hotet att annars förlora västsvenska röster i valet nästa år." Det gör ont att konstatera hur oppositionen fallit offer för sin egen opportunism och inkompetens. Borta med vinden är tiden då utbildade civilekonomer som Erik Åsbrink fick uttala sig i media. Först blev det en nedgradering till Bosse Ringholm som aldrig klarade av matematik och engelska på gymnasienivå. Sedan fick vi Mona, som trots den avklarade gymnasieutbildningen inte uppfyllde krav på moget tänkande: skattebetalarnas miljarder skulle snällt stoppas in i de amerikanska fickorna. Erik Wahlin undrar om hur en sportbilsfabrikör som förlorar pengar även på toppen av högkonjunkturen skulle ha hjälpt det ständigt blödande Saab? Fråga Mona. 

Spännande tider vi lever i. Direktörer tar ut miljonbonusar som tack för att bolagen går back. Istället för att städa huset rent är LO tyst. Wanja vill sitta kvar och tjäna lite till. Monas lösning på den dåliga moralen är att återinföra "rättvisa skatter" som skapades under Göran Perssons tid och som gjorde att herrgårdsägare som han själv befriades både från fastighetsskatt och förmögenhetsskatt trots låg risk och hög värdeökning. Jag är ganska säker på att Persson tycker om "rättvisa skatter", men var tog rättvisan vägen?

Stackars den arbetarklass som företrädes av giriga hycklare